Hans Åström gick in som ny huvudtränare för Bollnäs inför föregående säsong och redan under första året tog han laget till den första SM-finalen på över 50 år. I en intervju berättar han för Giffarna.se hur han ser på den föregående säsongen, hur man ska jobba vidare framåt och vikten av att få en hall.

Jag får börja med att gratulera till en fantastisk säsong!

Ja, nu är vi ju inne i den nya, men ser man tillbaka på den förra säsongen så var den ju helt OK. Det var en härlig säsong där vi fick vara med om mycket.

Kan du beskriva resan som du gjorde tillsammans med laget som ny tränare. Eller nygammal tränare kanske man ska säga. Du tränade ju Giffarna en halv säsong för ett par år sedan.

Ja, jag var ju inte ansvarig tränare då, så man kan väl säga att det här var min första säsong som tränare. Det kändes väldigt bra från början tillsammans med Henrik Heed och Magnus Keller. Vi kompletterar varandra på ett bra sätt tycker jag. Utifrån det så jobbade vi mycket med bitar som vi tyckte var viktiga. Det var en härlig resa på olika sätt. Resan med att få träna och vara ansvarig är ju härlig, men samtidigt så är det ju tufft också. Vi försöker jobba mycket på att komma tillbaka till grunderna som Bollnäsbandyn har spelat tidigare med mycket passningar och bra fart på skridskorna. Det var nog vårt viktigaste mål. Att hitta en identitet. Att hitta tillbaka till vårt ”gamla” spel. Bollnäs ska spela Bollnäs spel, inte någon annans spel. Det är väl egentligen den grunden som vi har jobbat på hela året. Det är även för publikens skull. För att de ska känna igen oss. De som kommer för att se oss är vana att se den typen av bandy, så spelar vi så kommer det folk också.

Lite att få tillbaka ”raggarbandyn” fast med bra defensiv då?

Nja, inte riktigt raggarbandyn heller, utan man får gå tillbaka ännu längre tillbaka. Omkring 15 år bakåt i tiden. Jag tycker att Bollnäs inte har passat bollen så mycket de senaste 15-20 åren utan bara kört. Går man tillbaka tidigare än så var identiteten mer passningar, bra fart på skridskorna och stort deltagande. Det är väl mer så vi har tittat.

Du har ju spelat många år i klubben utan att laget under den tiden nått de riktigt stora höjderna. Känns det extra speciellt nu när du slutat som aktiv spelare att ändå få vara med som tränare och uppleva en SM-final tillsammans med Bollnäs?

Framförallt så har vi ju nu en organisation som är redo för att kunna spela final. Sören och styrelsen och allting runt omkring som kan hantera det. På något vis byggs alla lag uppifrån och det är framför allt där som man blivit väldigt mycket starkare tycker jag. Det ger ju en möjlighet att vara med uppe i toppen. Sen är det ju alltid små marginaler. Sen har vi ju som tränare fått mandat att få driva vårt ledarskap på den nivå som vi vill göra och det är ju också en tydlighet i linjen mot oss. Att vi kan få de resurser som vi behöver för att kunna bedriva en riktig elitsatsning.

Men för att knyta an till din fråga så känns det ju speciellt naturligtvis, men framför allt tycker jag att det känns speciellt för hela föreningen, från topp till botten, att vi känner att det vi gör är rätt. Att vi jobbar på ett bra sätt.

Vad tycker du om intresset kring Giffarna just nu?

Det har ju alltid varit stort intresse runt Giffarna och naturligtvis så blir det ju extra när vi går långt. Många som supportar oss och många som tittade på oss runt om i Sverige också. Så för oss är det jättekul.

Har du märkt att intresset har ökat under säsongen?

Vi har ju tappat lite publik i år under slutspelsmatcherna när de har sänts på TV. Men samtidigt blir det ju ett annat genomslag på TV, och man får ju se det som en form av investering också eftersom det blir många som följer oss via TV och det skapas ett intresse därifrån i en större krets. Det har vi verkligen märkt att många har följt oss på TV och att de tycker att det är kul att titta på.

Hur har det varit att jobba med det här intresset bakom sig?

Det är ju det som på något vis skapar motivationen att skriva på ett kontrakt som tränare. När man sedan är inne i det så är man inne i en ”bubbla” där man är så fokuserad på det man ska göra som tränare att man inte tänker så mycket på allt runt omkring. Men visst påverkar det en på något vis och det är ju roligt när det finns ett stort intresse och att det kommer mycket folk.

Hur tror du att övriga bandysverige kommer att se på Bollnäs nu. Ser man dem som en ”engångsföreteelse”, en liten uppstickare, som hade tur att gå till final eller kommer man att ta Bollnäs på mer allvar nästa säsong?

Jag vet inte. Om man tittar på hur förra säsongen var så måste man försöka att vara lite ödmjuk också och se hur tight och tufft det var. När det var fem omgångar kvar så har vi lika gärna kunnat bli nia. Så det var väldigt tätt och många lag som utvecklades. Det har aldrig varit en så jämn elitserie. Jag tror nog att vi får ta bort det där ”topp fyra”-begreppet och kanske prata mer om topp sex/topp åtta nu och där vill vi naturligtvis vara med. Det är väldigt tätt mellan de här topp åtta lagen och det såg vi ju inte minst i år.

Ja, det var väl bara tre-fyra poäng som skilde mellan trean och nian har jag för mig.

Ja, vi har ju nästan ett topp tio som är väldigt jämna. Vi har ju Haparanda som var väldigt bra i år och missade slutspelet och även Vetlanda. Men det är härligt att vi tagit det här klivet och att det får vara så här tätt.

Tror du att det blir andra förväntningar på laget nu från anhängare att det ska bli ytterligare en säsong med SM-final?

Jag tycker alltid att vi haft höga förväntningar på oss, så det känns inte som att de kan bli så mycket högre än vad de varit tidigare år.

Förbereder man sig på något annorlunda sätt inför en säsong nu när man har en SM-final bakom sig jämfört med tidigare år?

Nej, egentligen inte. Det är klart att man har en massa erfarenheter med sig som man försöker plocka med sig på ett bra sätt. Men i grund och botten handlar det om att försöka utveckla individerna på olika sätt och även vi ledare utvecklas på olika sätt. Allt handlar om utveckling i grund och botten. Stannar utvecklingen så gör man något annorlunda. Det gäller att försöka ha den här utvecklingen som vi har nu på alla nivåer i laget och föreningen.

Bollnäs har ju under se senaste åren bytt tränare väldigt frekvent. Man har ofta avslutat säsongen med en annan tränare än den man började säsongen med. Finns det någon önskan från din sida att forma Giffarna under en längre tid?

Vi kör ju löpande nu så får vi se hur det ser ut. Vi får se hur lång tid det tar. Allt hänger ju på resultat och utveckling. Kan man inte fortsätta att utveckla spelarna så tror jag inte att man ska vara kvar på tränarposten heller. Det handlar egentligen om att hela tiden ha en plan för att kunna utveckla spelarna och då kan det finnas förutsättningar för att kunna vara kvar längre också.

Vad tror du det beror på att den här kontinuiteten på tränarsidan inte funnits tidigare?

Jag tror att det i grund och botten beror på att man inte har haft några egna ledare från föreningen. Och det i sin tur bottnar i att man hade ett ”svart hål” i Bollnäsbandyn ifrån 80 till 95, under 10-15 år, när man inte hade konstfryst och låg i division ett. Då skapades inte så många egna spelare. De egna spelarna som var bra som hade kunnat bli ledare stack iväg i och med att det nästan inte fanns någon bandy här. Bandyn var nästan död i mitten av 80-talet. Det tror jag är den stora orsaken till att man inte har kunnat rekrytera ledare från de egna leden. Nu har vi varit i högsta serien i 10-15 år och nu får vi fram egna ledare från egna spelare.

Nu står vi inför samma hot igen i och med att vi inte har någon hall. Det påverkar ju ledarrekryteringen framför allt. Vi ledare vill ju vara med och kunna konkurrera med de bästa lagen både på ungdomsnivå och a-lagsnivå och har man inte samma förutsättningar som de andra föreningarna avstannar intresset att vara med och det ser jag som en jättefara nu.

Tidigare hade vi ingen kontinuitet på grund av att vi inte hade konstfryst och det gjorde ett jättesår i föreningen som gjorde att föreningen höll på att dö. Så gjorde man en kraftsamling igen för att försöka ta sig upp och satsat och gjort det på ett bra sätt. Nu är man på väg att skapa ett nytt sår om man inte får samma förutsättningar som de andra och då kommer inte Bollnäsbandyn att finnas kvar om två eller tre år. Så illa är det.

Bollnäs är ju ett lag som har mycket höga förväntningar på sig utifrån och dessa förväntningar brukar ofta ligga mycket högre än vad som presteras och organisationen har väl lärt sig att hantera det. Nu är det en helt annan sits som Bollnäs sitter i. Man har varit i SM-final och det är mycket positivt runt omkring. Finns det någon risk med det också? Att det blir lite för mycket ”ruggdunkar” så att en omedveten mättnadskänsla smyger sig in?

Som vi var inne på tidigare så har vi en utvecklingshunger och det jobbas stenhårt från styrelsehåll att hela tiden utveckla föreningen och det smittar av sig ner till oss och ännu längre ner i organisationen att hela tiden försöka göra saker lite bättre. Det är ju något som är viktigt. Sen har vi varit vana med ryggdunkar förut också och det är inget som skapar någon mättnadskänsla för vår del. Sen är ju Bollnäs ett lag som andra lag alltid har velat slå eftersom det skrivits mycket om oss och vi har haft stor publik och varit ett populärt lag. Den situationen kommer nog inte att bli så mycket annorlunda nu. Det handlar om utveckling. Att vi fortsätter att utvecklas. Det är nyckeln. Om alla spelare i föreningen kan fortsätta att göra det så kommer vi att klara oss bra.

Det positiva med att ha gått till final är väl att nu har hela laget varit där och det i sig skapar ett sug att vilja vara med om den festen igen och alla vet vilket jobb som krävs för att ta sig dit?

Ja, att ha gått till final är ju inget negativt. Sen har vi ju gjort lite avstamp i den interna historien också. Exempelvis när Patrik Larsson får en boll på näsan och näsan sitter nästan inne i huvudet och så går det 20 minuter så är han där ute igen. Det är ju sådana saker som krävs om man ska gå väldigt långt och de erfarenheterna finns hos oss väldigt nära nu.

Men sen måste man alltid komma ihåg att fjolårets tabell var väldigt, väldigt tajt, så det krävs en stor ödmjukhet inför det som har varit och även inför framtiden.

Är det något mer du skulle vilja tillägga? Några tankar om säsongen eller framtiden?

Nej det är väl angående hallen. Vi är ju ett av de populäraste lagen i Sverige. Det skrivs mycket om oss i media och vi var 14 timmar i TV i år, men trots det så finns det en majoritet politiker i Bollnäs som inte vill att vi ska vara kvar. Det tycker jag är tråkigt faktiskt. Jag tycker synd om alla de som älskar bandy här i Bollnäs. Det är en stor andel människor. Sen är det även synd om föreningen. De har gjort en fantastisk resa under många år, men snart är det dagen D för att det ska hända någonting om föreningen ska finnas kvar. Som sagt, det är tråkigt att en del vill att vi inte ska finnas kvar.

Om vi nu som avslutning helt ska byta ämne. Du är ju kusin med Daniel Westling som snart ska gifta sig med Kronprinsessan. Är du bjuden på kungligt bröllop i sommar?

Ja det är jag. Det ska bli en fantastisk upplevelse och riktigt kul att få vara med om deras stora händelse. Det är ett riktigt fint par som utstrålar mycket kärlek, så det ska bli härligt.

Kan du avslöja om Daniel är Giffare?

Jag vet inte om jag kan säga att han är Giffare, men han håller i alla fall på det lag där jag är. Så han har hållit på oss de sista åren i alla fall.

Det har ju pratats om vad han ska få för titel nu när han gifter sig, men du förblir väl ändå familjens ”Hans Majestät”?

Ha ha. Ja det där får andra sköta om . Jag bryr mig inte så mycket om titlar. Men så är det nog…

ANDERS GÅRDESTIG